Svartkompass

estet vet jag att jag är, ända in i benmärgen och djupare än så. med siktet mot inredare så valde jag förstås bild och form som inriktning när jag började gymnasiet. något jag ångrade ganska snabbt.. det fanns inget tråkigare på mitt schema än lektionerna i bild och form. under jullovet började konstiga tankar ta över mitt huvud. de sa att jag kanske borde byta inriktning. att jag skulle söka till musik istället. så under vårat ”sportlov” förra veckan sökte jag till musik – sång. ni har säker redan listat ut det, men i alla fall: JAG KOM IN! fick reda på det igår och jag var spattig och hoppig och studdsig hela dagen efter det.

jag menar… jag kom faktiskt in…

satt och tänkte här under lovet … kollade lite på tv eller vad jag nu gjorde.. och så kom jag att tänka på alla kändisar som går på alla olika galor. på varje gala har man en ny klänning som någon värsting designat. skitsnygga klänningar, verkligen. ibland sitter man där och blir lite avis på att de får vara så snygga…
i alla fall .. när jag satt där och tänkte så kom jag på att det måste gå åt en jekla massa tyg åt alla de där klänningarna. en massa tyg och energi. kändisarna har på sig dessa vackra kreationer en gång, sedan åker de långt in i en garderob och kommer aldrig fram igen. det tar på vår miljö!
varför kan de inte använda samma klänning två gånger? eller sälja klänningen och ge pengarna till något som kan förbättra miljön?
RECYCLING!