Svartkompass

okej .. nu har det äntligen hänt något. min käre pojkvän, numera mitt ex, har äntligen bestämt sig för att säga något!
pratade med honom nyss.. vi kom fram till att vi nog bara ska vara vänner framöver.. det blir nog bäst så.. jag vet ju inte ens om jag tycker om honom som förut liksom .. och han har ju inte verkat gilla mig som förut heller, så det här var nog det bästa.

so this is it. the end. no more.. känns ganska ledsamt att se på det på det sättet .. men egentligen är jag inte så där himla ledsen. han har ju bara varit konstig nu efter sommaren .. en sån pojkvän kan man klara sig utan. fast vi är fortfarande vänner. det är jag glad för. för en trevlig typ är han i alla fall, mitt ex.

den återkommer lite nu och då .. när det hänt nåt skit. den kännetecknas av mindre skratt, svart kajal runt ögonen och aningen tillruffsat hår. i alla fall för oss som inte ser ut så i vanliga fall.. eller i alla fall för mig…

Nu har den kommit på besök igen .. allting kan dra åt helvete just nu. jag orkar inte tänka, men tyvärr så är det det enda jag måste göra just nu. tänka på skolan. tänka på pojkvännen, om han nu är min pojkvän så mycket längre.. tänka på alla andra killar som dyker upp överallt.. tänka på mig själv. jävla egoist. det är jag det. en jävla egoist som tar en hel vecka på mig för att deppa några gånger om året. gör livet trist för alla andra .. gör livet trist för mig själv .. vad ska en deppvecka vara bra för? fast det är skönt att deppa ihop riktigt ordentligt.. att man på kuppen blivit förkyld gör inget alls.. då kan man deppa över det. förkylning är dessutom en orsak att stanna hemma från skolan så man kan få deppa lite ifred också …

ensam är stark. nej fan vad ensam är svag. svag i längden… ingen pallar ensam i en evighet. man behöver hjälp.

nåt som jag tycker om lika mycket som lögnare är konflikträdda. det betyder inte att jag älskar konflikter direkt, men jag hatar folk som inte kan ta en jävla konflikt. så svårt är det inte .. och konflikter måste lösas va fan! annars är det bara jobbigt!

min kära pojkvän är konflikträdd har jag upptäckt. och vi har en liten konflikt för tillfället. som aldrig kommer att lösas om han fortsätter att undvika den!! skitjobbigt! vägra försöka åtminstånde liksom.. det känns ju inte direkt som om jag betyder nåt om han inte är beredd att bråka lite för att ha mig kvar.. FAN DÅ

I don’t know who to trust, no suprise
everyone feels so far away from me
heavy thoughts sift through dust and the lies

trying not to break but I’m so tired of this deceit
every time I try to make myself get back upon my feet
all I ever think about is this
all the tiring time between
and how trying to put my trust in you
just takes so much out of me

take everything from the inside
and throw it all away
’cause I swear for the last time
I won’t trust myself with you

tension is building inside steadily
everyone feels so far away from me
heavy thoughts forcing their way out of me

varför har man dem? det är bara störande för alla andra.. okej, dum anledning att inte ha dem ^^ men de gör faktiskt det. alla dessa saker som människor omkring en vägrar säga, man blir ju helt knäpp! särskillt när man märker att folk mår dåligt av hemligheten och man kan inget göra. grymt irriterande asså. i’m going crazy!
det är som om jag bara vill slita ut hemligheten ur en viss person just nu, men jag kan inte! har lovat att inte fråga om den… hur kan man lova nåt så urbota korkat? det enda jag fått ut är att den inte handlar om mig. väldigt bra info …

bojkotta hemligheter säger jag. i alla fall vissa …

fuck … åt helvete med allting just nu. ingenting funkar som det ska verkar det som, och det är bara jobbigt. varför kan inte allt bara vara så där prefekt som det nyss var ? varför måste det förstöras för ? what the hell did I do ?
fast du kanske inte måste ha gjort nåt .. nån kanske tyckte det var kul att låta dig få en massa skit i alla fall .. man kanske ska tro på det där hon krönikören i Stockholm City sa.. att det finns en Gud, och hon sitter och gungar i sin svarta gungstol och skrattar åt hur mycket skit jag får. nåt sånt var det. jekligt bra krönika. Åsa Larsson kanske hon hette ? nåt sånt .. all heder åt dig.
fast nånstans ifrån ska sanningen komma, om den så kommer som en kniv i ryggen eller ett slag i magen eller som vad fan som helst, i don’t care .. bara ingen jävel ljuger för mig när jag ber om sanningen. jag hatar sånt …

helvete